SKYDDSNÄTETS HÅL MÅSTE TÄTAS

DET HÄR FÅR ALDRIG HÄNDA IGEN!

Robin är 26 år och bor sedan sex år i ett specialbyggt LSS-boende ute i den småländska skogen. Han är ensam med två vårdare dygnet runt. Anhöriga får bara komma på föranmälda besök, högst en timme i veckan. Ibland hålls Robin inlåst i något av rummen i sitt eget hem.

Robins fattiga vardag är den senaste i raden av många rapporter om vidriga missförhållanden på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Den här gången i ett reportage i SVT:s Uppdrag Granskning.

Det verkar inte bättre än att skyddsnätet för dessa människor har alltför stora hål. Kommunen där Robin bor slirar på såväl moral som lagbok. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) frågar inte vid sin LSS-tillsyn om den människa som ska skyddas och lyftas utsätts för våld eller blir inlåst. Motiveringen är att det är olagligt. ”LSS lagstiftningen har ju varken inlåsning eller begränsningsåtgärder i sin lagstiftning, så då, använder vi inte den typen av frågor”, säger en av IVOS chefer. Chefen har helt rätt i att LSS inte är en tvångslagstiftning, tvärtom ska denna lag vara en frihets- och rättighetslagstiftning. Men om kommunen inte bryr sig om sina invånare och den granskande myndigheten inte ställer frågor, hur ska det då någonsin komma till ytan om människor som Robin far illa? Tänk om tullen inte skulle leta aktivt efter gömda olagliga substanser? Polisen inte söka olagliga vapen? Arbetsmiljöinspektörer inte fråga efter olagliga kemikalier? Givetvis skall kommunen särskilt värna sina sköraste invånare och givetvis ska IVO granska helheten.

Det slutar inte här. När Uppdrag granskning ställer kritiska frågor svarar IVO-chefen att det finns en skillnad på inlåsningar och inlåsningar. ”En dörr som omedelbart öppnas är ju inte, per definition, inte låst”, är svaret. Detta stämmer helt enkelt inte, och det framgår av både grundlagens förarbeten till och av kommentarerna. Det minsta sköra invånare måste kunna förvänta sig är att IVO känner till den lagstiftning de ska säkra.

Det som tillåts hända Robin är obegripligt, det är hjärtskärande, det är olagligt och det gör oss arga. Givetvis ska utsatta människor och deras anhöriga kunna lita på att IVO känner till gällande lagstiftning och även säkrar att den följs.

Robin har samma rätt till ett värdigt liv som alla oss andra. Det är därför som vi i Liberalerna så hårt kämpat/kämpar för att LSS ska vara en frihetsreform och en rättighetslagstiftning.

Sådant här får aldrig hända igen – någonstans!

Rose-Marie Fihn, Kommunfullmäktigedamot Ale (L)

Lina Nordquist, socialpolitisk talesperson (L)

Bengt Eliasson, funktionsrättspolitisk talesperson (L)

Barbro Westerholm, folkhälsopolitisk talesperson (L)